Jag och husse har varit hejarklack åt matte när hon kämpade sig igenom Cykelvasan. Det är ett rätt krävande jobb enligt mig. För det första var det 9000 cyklister som jag var tvungen att hålla reda på ifall någon av dem kunde vara min matte som passerade längs banan. Matte cyklade från Sälen till Mora och vi skulle först heja på henne i Mångsbodarna, men där var hon för snabb för oss. När vi kom fram och jag hoppade ur bilen med pom-pom-bollen fastknuten i svansen hade hon redan passerat. Typiskt. Så vi fick skynda vidare och i Evertsberg hann vi ifatt henne. Oj, vad glad jag var när jag fick syn på henne bland alla andra cyklister. Jag överröste henne med pussar och kramade om henne så mycket jag bara kunde.
 |
| Myspys med matte vid vätskekontrollen |
Men sen var hon tvungen att cykla vidare och vi körde bredvid henne i bilen ett tag när hon cyklade på bilvägen en stund. Det var jättejobbigt tyckte jag för jag såg henne, men kom liksom inte åt henne. Hon försvann in i skogen igen och inte förrän i målet fick jag träffa matte igen. Hon var jättetrött när hon kom i mål efter att ha cyklat 9 mil, men jag piggade upp henne med mitt bästa humör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.