Alltså, jag måste bara berätta. Ikväll, helt oplanerat och alldeles väldigt spontant, fick matte och jag för oss att vi skulle köra ett race på agilityplanen. Det har ju inte hänt sen Gud var barn, så ni kan ju gissa om jag var toktaggad!!
Matte och jag körde starter och så fort hon sa "KÖR" så spratt jag iväg som en kanonkula och forsade över alla hinder jag kunde hitta. Alltså jag tog ALLA jag kunde hitta, utan att lyssna på vad matte sa eller kollade var hon pekade. Det var så jäkla kul att jag bara liksom flög över allt som stod i min väg i lite slumpvis ordning. Matte skrattade mest så jag fortsatte att sprätta runt i överljudsfart runt banan enligt eget huvud.
Jag till och med sprang rakt genom den platta tunneln och kom inte på att jag var lite rädd för den förrän efter jag kom ut ur den, men matte kontrade med leksak så jag glömde det där rätt fort.
Tungan hängde ur mungipan och jag sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka på plankan, tills jag tyckte att det räckte. Var tvungen att ta en vätskepaus.
Vi tränade slalom en stund och det gick enormt bra. För att ha vilat mig i form på detta så tog jag spontant att valsa mellan pinnarna i utbyte mot kamplek med världens bästa matte mellan varven.
Matte var så stolt så hon nästan sprack, synd bara att ingen var där i mörkret så vi kunde visa det.
Hoppas, hoppas att vi får fler spontana ryck att ta oss till agilityplanen, anytime soon!
