Magisk tur!

Idag hade matte och jag en magisk tur och fick uppleva en magisk tur! :)
Solen sken, himlen var helt blå och spåret vi åkte i gav finfina vyer över de omgivande bergen. Helt makalöst och jag njöt av av varje springsteg. Så skönt att vara på berget hela dagen med matte idag. Vi skidade i ett svart spår (alltså med mycket backar) som hette Panorama, och nog gjorde det själ för namnet!

Superduperfin skidåkning idag i Seiser Alm!

Fikapausen får en INTE missa! 

Vårskidåkning!

Jisses va varmt det va idag! Jag har slagit rekord i antal rullningar i snön i försök att svalka av pälsen i hettan. Solen gassade och det var en härlig dag med längdskidåkning från Saltria till Malga Ritsch där vi skidade ett varv bland bergen. I Seiser Alm där vi skidade, blir det som en gryta, här verkar solen alltid lysa och våren kändes som den redan var här.

Lång lunch i solen och lagom tempo på åkningen. Världens längsta uppförsbacke till Malga Ritsch som var desto roligare att åka nedför sen på hemvägen.

Sköna spår och nästan ensamma

Långlunch i solen

Solskenstur i Alpe de Suisi/Seiser Alm

Allt ska skrivas på minst två språk här, helst tre. En blir lite förvirrad faktiskt. Tur att inte hundarna lämnar skvaller på mer än ett språk i taget....

Idag blev det en riktig solskenstur till Alpe de Suisi eller Seiser Alm, beroende på om du pratar italienska eller tyska. Vi tog äggliften Mont Seuc upp från Ortisei och jag tyckte det var lite spännande ett tag, sen la jag mig ner och mediterade.

Först spännande att kolla på utsikten...

...men sen behövde jag meditera lite. 

Uppe på toppen, hittade vi inte riktigt skidspåret, så vi hasade oss ner på häst och släde-vägen. Jorå, vi träffade på två trötta hästar som släpade turister upp på berget.
Vi fick korsa en skidbacke, men sen hittade vi ett superfint spår! Hartl hette det, och gick över en vidsträckt platå med branta berg som ramade in. Vinden var obefintlig, vyerna vackra, snön gnistrande och solen varm. Jag var tvungen att rulla mig flera gånger i snön, för jag nästan kokade i pälsen av solen.

Vackra vyer och så vackra jag! 

En vacker fäbod hittade vi som vi rastade vid och njöt av solen. Det var så varmt och skönt mot husväggen och det var alldeles tyst runt omkring oss. Vi blev kvar så länge att vi nästan missade sista liften ner från berget. Vi fick skida lite snabbare resten av spåret.... Ops..

Däckade visst lite i solen under lunchrasten...

Men oj så vackert det va! Vi fick förstklassig utsikt över Sassolungo-massivet och små söta fäbodar korsade vår väg. Och vi var helt ensamma. Jag sprang och skuttade och njöt!!

Härlig dag! 

Aaah! 

En sista mördarbacke fick vi som straff för att vi haft nedför en bra bit, husse tog av sig skidorna och gick men matte och jag lyckades med förenade krafter ta oss upp med skidor på och fyrtassdrift.
Vi hann precis till sittliften som tog oss upp till äggliften, den som en måste ta för att komma nedför berget. Puh. I liften ner hade vi sällskap av en italiensk familj som tyckte jag var sööööt... Bellissimo! Snart kan jag prata italienska, eller iallafall kunna alla ord för söt....

Det här spåret var nog det finaste vi skidat hittills, om du frågar mig. Nu, soffläge.

På tur i den långa dalen

Idag tog jag med mig flocken på en riktig långtur, i den långa dalen. Vallunga eller Langental som den också heter som ligger nära byn Selva här i Val Gardena.

Vallunga, en lång vacker dal. 

Det var väldigt vackert scenery, men satan så kallt om tassarna. Jag kunde inte stå still en sekund för då frös jag fast typ. Det var en solig dag, men bergen var så höga runt dalen så solen kom aldrig riktigt ner till oss, mer än korta stunder. Och då värmde det gott. Men när vi skidade i skuggan var det väldigt kallt. Matte skidade i dunjackan hela vägen och sin värmekjol på, ändå frös hon.
Först var det svagt uppför in i dalen och sen var det svagt utför ut ur dalen. Nästan 2 mil skidade vi idag.

Puh, uppför ända in i dalen. 

Och så träffade vi på lavinhunden som jobbar här, han hade varit ute på övning med sina bergsguider. Vi hann inte prata så mycket, för han var rätt busy med att göra sitt jobb.

Här vände vi, i slutet på dalen. 

Och självklart fikade vi där solen letade sig in i dalen, jag fick äventyrsgotta och de tvåbenta fick varm choklad.

När jag kom hem på kvällen var jag så trött, så jag gick raka vägen till soffan och la mig. Och där låg jag hela kvällen sen. Jag flyttade mig endast för att äta middag och gnaga ben på hallmattan. (Den enda mattan som finns i det här huset)