Magisk tur!

Idag hade matte och jag en magisk tur och fick uppleva en magisk tur! :)
Solen sken, himlen var helt blå och spåret vi åkte i gav finfina vyer över de omgivande bergen. Helt makalöst och jag njöt av av varje springsteg. Så skönt att vara på berget hela dagen med matte idag. Vi skidade i ett svart spår (alltså med mycket backar) som hette Panorama, och nog gjorde det själ för namnet!

Superduperfin skidåkning idag i Seiser Alm!

Fikapausen får en INTE missa! 

Vårskidåkning!

Jisses va varmt det va idag! Jag har slagit rekord i antal rullningar i snön i försök att svalka av pälsen i hettan. Solen gassade och det var en härlig dag med längdskidåkning från Saltria till Malga Ritsch där vi skidade ett varv bland bergen. I Seiser Alm där vi skidade, blir det som en gryta, här verkar solen alltid lysa och våren kändes som den redan var här.

Lång lunch i solen och lagom tempo på åkningen. Världens längsta uppförsbacke till Malga Ritsch som var desto roligare att åka nedför sen på hemvägen.

Sköna spår och nästan ensamma

Långlunch i solen

Solskenstur i Alpe de Suisi/Seiser Alm

Allt ska skrivas på minst två språk här, helst tre. En blir lite förvirrad faktiskt. Tur att inte hundarna lämnar skvaller på mer än ett språk i taget....

Idag blev det en riktig solskenstur till Alpe de Suisi eller Seiser Alm, beroende på om du pratar italienska eller tyska. Vi tog äggliften Mont Seuc upp från Ortisei och jag tyckte det var lite spännande ett tag, sen la jag mig ner och mediterade.

Först spännande att kolla på utsikten...

...men sen behövde jag meditera lite. 

Uppe på toppen, hittade vi inte riktigt skidspåret, så vi hasade oss ner på häst och släde-vägen. Jorå, vi träffade på två trötta hästar som släpade turister upp på berget.
Vi fick korsa en skidbacke, men sen hittade vi ett superfint spår! Hartl hette det, och gick över en vidsträckt platå med branta berg som ramade in. Vinden var obefintlig, vyerna vackra, snön gnistrande och solen varm. Jag var tvungen att rulla mig flera gånger i snön, för jag nästan kokade i pälsen av solen.

Vackra vyer och så vackra jag! 

En vacker fäbod hittade vi som vi rastade vid och njöt av solen. Det var så varmt och skönt mot husväggen och det var alldeles tyst runt omkring oss. Vi blev kvar så länge att vi nästan missade sista liften ner från berget. Vi fick skida lite snabbare resten av spåret.... Ops..

Däckade visst lite i solen under lunchrasten...

Men oj så vackert det va! Vi fick förstklassig utsikt över Sassolungo-massivet och små söta fäbodar korsade vår väg. Och vi var helt ensamma. Jag sprang och skuttade och njöt!!

Härlig dag! 

Aaah! 

En sista mördarbacke fick vi som straff för att vi haft nedför en bra bit, husse tog av sig skidorna och gick men matte och jag lyckades med förenade krafter ta oss upp med skidor på och fyrtassdrift.
Vi hann precis till sittliften som tog oss upp till äggliften, den som en måste ta för att komma nedför berget. Puh. I liften ner hade vi sällskap av en italiensk familj som tyckte jag var sööööt... Bellissimo! Snart kan jag prata italienska, eller iallafall kunna alla ord för söt....

Det här spåret var nog det finaste vi skidat hittills, om du frågar mig. Nu, soffläge.

På tur i den långa dalen

Idag tog jag med mig flocken på en riktig långtur, i den långa dalen. Vallunga eller Langental som den också heter som ligger nära byn Selva här i Val Gardena.

Vallunga, en lång vacker dal. 

Det var väldigt vackert scenery, men satan så kallt om tassarna. Jag kunde inte stå still en sekund för då frös jag fast typ. Det var en solig dag, men bergen var så höga runt dalen så solen kom aldrig riktigt ner till oss, mer än korta stunder. Och då värmde det gott. Men när vi skidade i skuggan var det väldigt kallt. Matte skidade i dunjackan hela vägen och sin värmekjol på, ändå frös hon.
Först var det svagt uppför in i dalen och sen var det svagt utför ut ur dalen. Nästan 2 mil skidade vi idag.

Puh, uppför ända in i dalen. 

Och så träffade vi på lavinhunden som jobbar här, han hade varit ute på övning med sina bergsguider. Vi hann inte prata så mycket, för han var rätt busy med att göra sitt jobb.

Här vände vi, i slutet på dalen. 

Och självklart fikade vi där solen letade sig in i dalen, jag fick äventyrsgotta och de tvåbenta fick varm choklad.

När jag kom hem på kvällen var jag så trött, så jag gick raka vägen till soffan och la mig. Och där låg jag hela kvällen sen. Jag flyttade mig endast för att äta middag och gnaga ben på hallmattan. (Den enda mattan som finns i det här huset)

Vårskidåkning typ!

Idag var det typ vårskidåkning! Svinkallt nere i byn men skön värme i solen uppe på platån där vi skidade idag, Seiser Alm. En riktigt lång och härlig tur med lunchstopp på italiensk refugio.

Vi skidade med utsikt över bergen så klart, högt uppe på en platå, som vi tog buss från Monte Pana för att komma till. Bussen åkte på en smal väg med bara bergstup på ena sidan, jag valde att ligga på golvet och inte kolla alls. Läskigt ju.
Efter lite förvirring hittade vi vårt spår som började i Saltria. Solen gassade och jag blev helt varm i pälsen. Var tvungen att rulla runt i snön massor av gånger och käka snö för jag var så törstig. Men solen värmde gott och jag var bara så lycklig!! Sprang med ett leende på läpparna hela tiden! Vårfeelings! 

Mysigt att skida med matte och husse...

Njuter av solen och vårvärme!

Vi skidade förbi en mysig lunchhytta mitt i dalen, men ompa-ompa musiken ekade högt i hela dalen, och jag tyckte det var lite väääl högt för mina känsliga öron så vi skidade vidare till ett annat lunchhak. Jag passade på att sträcka ut mig i solen medan de tvåbenta åt.

Jäser i solen på lunchhaket i Saltria

Vi valde att inte ta bussen tillbaka utan ta förbindelsespåret tillbaka till Monte Pana. Först var det nedförsbacke i flera kilometrar och jag sprang så det fladdrade i pälsen, sen blev det tyvärr brant uppför i 2 kilometer. De tvåbenta var sååååå långsamma, men jag som är fyrhjulsdriven hade bra fart. Spåret slingrade sig högt på flera kammar och med svanstastisk utsikt över Sassolungo.

Kom igen husse, nu ökar vi! 

Sista biten, i spåren i Monte Pana, hade solen försvunnit bakom träden och jag frös lite. Matte fick rensa tassarna som var helt fulla med is flera gånger. Men jag var duktig och sprang på ändå. Matte hade fel sele på mig, annars kan hon ju bära mig som en handväska om jag behöver vila. Men nu hade jag dragselen på, så då var det bara att kuta liksom.

Jag var så trött när vi kom tillbaka till bilen, har inte skidat såhär långt på väldigt länge. Men härligt att vara ute en hel dag med matte och husse!
Nu ska jag knoppa framför brasan. 

Vyer i Vallunga

Ingen rast, ingen ro. Idag tog jag med mig de tvåbenta till ett nytt hak där en kan åka skidor med hund. En lång vacker dal, Val lunga i Puez-Geisler Nature Park.
Precis i min smak; inga andra människor, massa snö men välpreparerat så jag fick bra fäste med tassarna och vackra vyer med maffiga berg och snötyngda jättegranar.

Och så det bästa av allt, utefika! Jag får alltid extra gott godis när vi är ute på äventyr, men matte är inte alltid så snabb att fiska fram godsakerna dock...

Ge mig äventyrsgotta!!! Nu!! Please?

Idag kunde jag inte hålla mig från att nafsa matte i vaderna.... Igår var jag duktig och höll mig ifrån det, men idag var jag bara tvungen. Hennes vader såg så smaskiga ut och hon åkte för fort så jag hängde inte med. Då var jag tvungen att bromsa lite och det gör jag effektivast genom att begrava mina hörntänder i hennes vader. Då blir det tvärstopp liksom, funkar alltid! Men matte brukar inte vara lika glad för det. Men idag verkade hon ha överseende, tror hon var så tagen av de mäktiga bergsvyerna så hon inte riktigt märkte....?! Hihi...

Jag träffade på "Arthur" också, en hund som såg ut som Artur som blev räddad från djungeln, men det var nog inte han, vi hade lite språkförbistringar så jag förstod aldrig vad han hette. Men han slog följe med oss en bit, sen vände han. Han verkade inte ha någon människa i släptåg utan gick mest och filosoferade för sig själv. Vi möttes igen när jag kom tillbaka efter min tur. Verkar vara ett skönt liv, att sköta sig själv i naturparken tills matte eller husse kommer och hämtar en efter jobbet!

Arturs hemma-arena har rätt najs vyer! 

Sen gick vi på byn i Selva och flanerade i eftermiddagens snöstorm. Inga snygga hundbrudar i sikte dock.

Spontanskidar i fjällen

Matte och jag har hängt i Vemdalen ett par dagar nu. Vi ville så gärna ha lite mer vinter så vi drog till fjälls, bara sådär.

Fjällfikat är det viktigaste!

Rastplatsen är det näst viktigaste..

Själva skidåkningen är så klart också viktig! 

Våfflor kommer högst på mattes lista men ganska lågt på  min...

Solmyset vinner i längden hos oss båda! 

Men kanske att de allra bästa är att rulla sig i snön ändå!

Snö hittad!!

Matte och jag hittade snön!!
I Gimo!
Kanonfina och alldeles lagom att värma upp i innan hon ska föreläsa här. 

Men det var ett himla gnäll!

Matte klagar lite väl mycket nu tycker jag. 

Inte kan väl jag rå för att jag fick glädjefnatt och inte visste vad jag skulle göra av mig själv när hon fick för sig att åka längdskidor med mig bara för att det kommit en gnutta snö häromdagen?!

Inte kan väl jag rå för att jag har vassa tänder och att jag är expert på att fånga upp lite, lite skinn mellan dem när jag nafsar matte i vaderna i nedförsbackarna?!

Inte kan väl jag rå för att det är min vallningsinstinkt som kopplar på i de lägena?! 

Inte kan väl jag rå för att mina små tjuvnyp resulterar i blåmärken på mattes vader?! 

Kan väl hända att ett och annat knä kom i vägen för mina tänder också kanske...

Alltså näe matte,
blåmärket på armbågen var
faktiskt inte jag.
Det var efter din dubbla saltomortal
med skruv i den brantaste backen...
Skyll INTE på mig i det här fallet! 

Längdpremiär på hemmaplan

Både matte och jag har haft mini-damp under min rehabperiod efter skärsåret som hände på en skridskotur. Idag kunde vi inte hålla oss längre. Vi var bara tvungna att ut och röra på oss ordentligt! 

Skidtur på golfbanan blev det, med magiskt vinterväder och utsikt över ett rykande hav som nog snart fryser till skridskois! 

Jag var så glad av att få springa i snön, jag var liksom tvungen att stanna flera gånger precis framför mattes skidor och rulla runt, runt i snön. Helst stannade jag framför skidorna i nedförslut för att göra det hela mer spännande för matte.....

Härligt!

Alla tassar i behåll efter turen!
Jag är fortfarande tvungen att ha skon på....
Men snart så åker den av!