Äventyrshunden Diesel

måndag 22 januari 2018

Solskenstur i Alpe de Suisi/Seiser Alm

Allt ska skrivas på minst två språk här, helst tre. En blir lite förvirrad faktiskt. Tur att inte hundarna lämnar skvaller på mer än ett språk i taget....

Idag blev det en riktig solskenstur till Alpe de Suisi eller Seiser Alm, beroende på om du pratar italienska eller tyska. Vi tog äggliften Mont Seuc upp från Ortisei och jag tyckte det var lite spännande ett tag, sen la jag mig ner och mediterade.

Först spännande att kolla på utsikten...

...men sen behövde jag meditera lite. 


Uppe på toppen, hittade vi inte riktigt skidspåret, så vi hasade oss ner på häst och släde-vägen. Jorå, vi träffade på två trötta hästar som släpade turister upp på berget.
Vi fick korsa en skidbacke, men sen hittade vi ett superfint spår! Hartl hette det, och gick över en vidsträckt platå med branta berg som ramade in. Vinden var obefintlig, vyerna vackra, snön gnistrande och solen varm. Jag var tvungen att rulla mig flera gånger i snön, för jag nästan kokade i pälsen av solen.

Vackra vyer och så vackra jag! 


En vacker fäbod hittade vi som vi rastade vid och njöt av solen. Det var så varmt och skönt mot husväggen och det var alldeles tyst runt omkring oss. Vi blev kvar så länge att vi nästan missade sista liften ner från berget. Vi fick skida lite snabbare resten av spåret.... Ops..

Däckade visst lite i solen under lunchrasten...


Men oj så vackert det va! Vi fick förstklassig utsikt över Sassolungo-massivet och små söta fäbodar korsade vår väg. Och vi var helt ensamma. Jag sprang och skuttade och njöt!!

Härlig dag! 

Aaah! 


En sista mördarbacke fick vi som straff för att vi haft nedför en bra bit, husse tog av sig skidorna och gick men matte och jag lyckades med förenade krafter ta oss upp med skidor på och fyrtassdrift.
Vi hann precis till sittliften som tog oss upp till äggliften, den som en måste ta för att komma nedför berget. Puh. I liften ner hade vi sällskap av en italiensk familj som tyckte jag var sööööt... Bellissimo! Snart kan jag prata italienska, eller iallafall kunna alla ord för söt....


Det här spåret var nog det finaste vi skidat hittills, om du frågar mig. Nu, soffläge.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar