En dag på berget

Idag var det heldag på berget. Hela flocken hängde i solen och jag varvade att åka handväska (bli buren i min sele) och i ryggsäck under dagen. Ibland fick jag springa bredvid, om det var flacka transportsträckor och inte så mycket folk. Väldigt skoj!

Val gardenas längsta backe
slutar i Ortisei och börjar i Seceda 2500
meter över havet. 

Vi åkte Val gardenas längsta backe, 10,5 km! Gissa om mattes lår var trötta när hon hade åkt hela vägen ner med mig i ryggan. Hon sa att det var tur att jag ändå bara väger drygt 10 kg....
Vi åkte en jättehäftig kabinfärd upp efter det långa åket till Seceda, visserligen fick vi liftköa för första gången här, men det gjorde inget för utsikten från kabinen som gick över en vid dal och raka vägen upp för branta klippor var verkligen spektakulär. Inte en enda stolpe på hela vägen... Bara luft under oss! Det var så trångt och mycket folk i kabinen att matte fick bära mig i sin famn för att jag inte skulle bli söndertrampad. Det var mysigt att få vila lite i hennes famn, jag somnade nästan och glömde kolla på utsikten.

Jag tycker att det är ganska skönt att hänga med matte när hon åker skidor, jag brukar kika lite över axeln för att se var vi är på väg och för att få känna fartvinden i pälsen. Men självklart har jag koll på husse som åker bakom, att han hänger med i mattes och mitt tempo liksom.

Kikar lite över mattes axel i skidbacken

Även idag blev det lång lunch i solen på en hutte, med varm choklad och för min del, vila i skuggan.
Husse och jag hängde en stund vid hutten medan matte tog några snabba carvingåk utan mig. Jag satt i husses famn och blev kliad, men jag kunde inte sluta spana efter matte. Till slut kom hon tillbaka och då åkte vi alla tillsammans ned till byn. Jag i ryggsäcken. 

Det går jättebra att åka i ryggsäcken, det är lite krångligt att kliva i bara. Min ena baktass vill gärna halka utanför ryggan då, men matte brukar krångla in den med lite hjälp från husse.