Kälktur högt upp i det blå

Alltså idag var en rolig dag! Hela flocken tog tågliften upp till Resciesa där vi vintervandrade till en Rifugio genom gullig granskog och vidsträckta vyer över dalen. Förutom att jag fick hänga med min flock hela dagen så träffade jag Cassie, en golden retriver som var lika skygg som jag så vi kom bra överens. Hon skulle dessvärre till ett annat håll än vi, så vi fick skiljas efter ett tag.

Cassie och jag snackar lite! 

Tröttnar aldrig på vyerna här och ytorna en kan springa på! 

Vi vandrade på en platå, fram till en klippkant som framkallade nervösa rop från min matte och husse om att jag skulle va försiktig o så vidare.... Bla bla... Jag veeeet! Jag har full koll, lita på mig!
Vi kom fram (upp) till ett jesuskors på toppen där vi vände neråt till ett kapell som vi lunchade vid och sökte skydd från vinden. Både stig och kapell låg på kanten av jättebranta klippor, mäktigt!

På toppen hittade vi detta,
sen vände vi. 

Lunchdags vid kapellet

Från kapellet var det snöskotrail som gällde och husse hade varit förutseende och tagit med snöskor, medan matte tappert fick kämpa utan. Hon hade kallt räknat med att det skulle vara upptrampat, men icke! Jag försökte visa att hon skulle trippa fram som en alv, som jag som flöt fram på snön, men hon lyckades inte med det konststycket. Hon sjönk ner varannat steg och fick sig nog ett rejält träningspass på vägen tillbaka längs klippstupet. Hon muttrade nåt om att jag minsann fördelade min vikt på fyra tassar och att jag vägde betydligt mindre än hon... Äsch bortförklaringar. Antingen kan en trippa som en alv eller så kan en inte. Bah!

Snöskovandring till Rifugio

Mera vintervandring!

Men det bästa med den här dagen var att äventyret inte var över när vi vandrat klart, utan det var då det började. För vi skulle åka kälke ner för berget! Och vi var på 2282 meters höjd! Ni kan ju haja vilket räseråk det va! Fort gick det och långt var det, och härligt när det fladdrade i pälsen! Kuuuul!
Jag var dock tvungen att skälla ut husse när han körde före matte och mig, det går inte för sig! Jag måste vara först! Det borde han ha lärt sig vid det här laget.....

Wiihaa! Kälkåkning de luxe! 

Sista biten ner till byn och tillbaka till bilen fick vi vandra längs serpentinvägen, och jag var så svartgeggig om tassarna att matte inte såg något annat råd än att doppa mig i den IIIISKALLA floden innan jag fick komma in i bilen. Har inte bestämt mig för om jag ska förlåta henne för det eller inte... Måste fundera på saken.

En väldans rolig dag har det iallafall varit och nu är jag supertrött, ni hittar mig vid brasan om det skulle va nåt ni vill meddela mig.