Äventyrshunden Diesel

söndag 21 januari 2018

Vilodag

Jahapp, jag förstod redan på morgonen att jag inte skulle få följa med idag när de tvåbenta lämnade huset. Jag försökte spela sur, men om jag ska vara ärlig så såg jag fram emot att få vila ordentligt idag. Jag var fortfarande trött från igår. Men ändå, jag var ju tvungen att se sur ut för att markera att det INTE är okej att lämna mig bara sådär hur som helst.

När matte kom hem berättade hon att hon åkt telis i fluffig snö och jag avslöjade att jag hade gosat  ner mig i hennes säng.

När alla kommit hem tog vi en promenad tillsammans på gångvägen ner till byn Santa Christina, den gick högt, högt upp på bergssidan och var väldigt spektakulär för att vara en vanlig gångväg till byn. Supermysigt.

En vanlig gångväg i Italien...


...med en vanlig utsikt över en italiensk by


I byn handlade vi frukost, kollade stavar till husse och käkade pizza på en av alla pizzerior som finns här. Och jag fick vara med på restaurangen, inga konstigheter. De tyckte nästan att de var konstigt att vi frågade om jag fick vara med. De viftade in oss allihop och sen kom servitrisen och sa att jag var så söööööt, fast på italienska. Och sen var hon tvungen att visa upp hur bellissimo jag var för kockarna i köket också. Jag var lite orolig ett tag att jag skulle bli kvar på restaurangen, att matte skulle lämna mig som dricks eller nåt... Men som tur var tog hon med mig hem igen.

Tyvärr fick jag inte smaka en endaste bit, FAST jag var typ
världens duktigaste hund.
Och sötaste också enligt personalen... 


Vi gick genom byn hem, förbi den vackert upplysta kyrkan och stretade på uppför de branta backarna hem till vår stuga. För så är det här, antingen går det uppför eller nedför. Smala gator och hus som står alldeles inpå vägen. Bilen parkerar man på altanen eller på den enda vändplanen som finns. Man förstår varför alla italienare kör små bilar, det finns liksom inte plats för några vräkiga suvvar.

Snida träskulpturer är stort här,
i julkrubban får de blomma ut för fullt.
Har aldrig sett så mycket julkrubbor på så liten yta förut.. 

Kyrkan passerade vi på väg hem

Väl hemma så tyckte jag att det var dags för att pass med Nosework, matte höll med! Jättekul hade vi och matte gömde min metallburk med eucalyptusdoft i på väldigt kluriga ställen...

Kan den va bakom gardinen? 

Matte, jag hittade den!! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar