Sittliften var bekväm men kanske något för högt upp från marken om du frågar mig, men jag höll mig tätt intill matte och passade på att få ryggkli samtidigt som vi susade fram över Björnrikes pister.
Bäst var nog ändå fartvinden i pälsen på vägen ner och utsikten från hennes axlar över fjällvärlden.
Åååkaj, då kör vi! |
Jag sa, nu kör vi, jag ligger bekvämt här! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.