Spårframgångar!

Idag fick jag en rejäl nosutmaning! Matte hade lagt ett spår till mig där hon korsat sina egna spår, rakt över en äng när det blåste rejält. Spåret låg i 4 timmar sen fick jag sätta tänderna (nosen) i det!

Typ 600 meter långt var det, men jag var fokuserad hela vägen! Jag bommade bara andra pinnen, resten plockade jag finfint med snygga tuggmärken i spårpinnarna.... Matte säger att vi måste träna bort det där... Men de är ju så goda att gnaga på! Jag blev lite förvirrad i korsningen, men bara en kort sekund, sen var jag bestämd på vilket håll jag skulle gå. Matte var så stolt över mig!

Sen fick jag en till utmaning. Jag har börjat slarva i vinklarna, så matte hade lagt ett zick-zack spår till mig, med en helsikes massa vinklar. Jag tappade bort mig i sista vinkeln, men jag hittade slutpinnen iallafall eftersom jag genade då jag fick in pinndoften i nosen. Det var så roligt! Jag kunde inte hålla svansen stilla en sekund, den viftade hela tiden väldigt frenetiskt!

Men det bästa med den här dagen var den sista överraskningen. Matte och jag gick en avslappnande skogspromenad efter att vi hade spårat, och helt plötsligt fick jag upp en väldigt bekant doft i nosen. Det luktade väldigt likt min husse??? Vilket gjorde mig alldeles förbryllad, han skulle inte vara här ju? Jag tittade frågande på matte och undrade vad jag skulle göra. Hon tyckte att jag skulle följa efter doftspåret, så jag gjorde det. Och då hittade jag husse bakom en gran! Total lycka! Världens bästa måndagsöverraskning!