De tvåbenta i min flock har ÄNTLIGEN kommit sig för och inhandlat en matta till vårt hem. Gud så skönt säger jag bara. Nu kan jag äntligen klia ryggen på något och så får jag fäste när jag hoppar ner från soffan och behöver inte halka omkring på parketten. Dessutom kan jag äta slemmiga ben på mattan och dra röven över när det kliar som mest. Det sistnämnda är nog det bästa med mattan.
Matte tycker att det bästa med mattan är att den matchar mina pälsfärger, så när jag hårar av mig så kommer det inte synas hävdar hon. Jag kan i och försej hålla med om att den matchar mig, men det bästa måste ju ändå vara att den kliar dödskönt i röven när man behöver det som mest?
Matchande mini-aussie färg!
Tror närmare bestämt att jag gillar våra nya matta!
Idag var det kursavslutning på vinterns roligaste kurs, vinterspår med Hundreda. I fyra onsdagskvällar har jag och matte samt 7 andra ekipage trotsat de mest skiftande väder, från full snöstorm till töväder.
Hmm, klurigt har matte lagt en vinkel här eller inte?
Det bästa med den här spårkursen var att helt plötsligt så låg det godis i spåret! Bonus säger jag, slippa plocka upp det där tråkiga spårpinnarna i trä som bara sticks i munnen för att få godis... Nu är det bara godis rätt in i munnen! Sånt gillar jag!
Det svåra var att spåren låg på hårt underlag, så som asfalt, packad snö, is, plattor, djupsnö, berghällar, gångvägar där massor av människor har promenerat, bilvägar där massor av bilar har kört... Så jag var liksom tvungen att koncentrera mig mycket mer än när jag spårar i skogen. Jag var tvungen att sänka tempot och resultatet blev att jag inte alls är lika stressad innan spårstart som jag brukar vara i skogen. Jag tar det så lugnt att jag hinner tänka dessutom. Matte är enormt imponerad och är mäkta stolt över mig när hon stundtals kan gå med mig i slak lina fast jag spårar! Det trodde hon inte var möjligt innan.
Svårt med hårda spår,
men inte omöjligt för liten mini-aussie som mig!
Kursen började med att jag inte fattade någonting av vad jag skulle göra, men redan på andra tillfället lossnade det och sen har jag bara gått från klarhet till klarhet. Vi har tränat på alla möjliga underlag och matte har till och med låtit mig frispåra några gånger. Till och med då har jag sänkt tempot och tillåter mig att tänka lite iallafall. Här nedan bjuder jag på en film, inte den bästa spårningen jag gjort, men vi håller på och tränar vinklar och det är inte det lättaste måste jag säga...
Ikväll var sista tillfället på kursen, men om jag känner mig och matte rätt kommer vi fortsätta att träna på det här. Matte påstår att jag ska kunna spåra i en galleria i framtiden... Det låter som spännande träning och jag ser fram emot vår fortsatta träning tillsammans, nu gäller det att jobba bort godisarna i spåret säger matte. Vi får se hur det blir med den saken...
Okej, nästa utmaning är antagen. Freestylehundar har äntligen utlyst en ny tävling nu.
Mitt i den roliga kursen vinterspår så börjar jag och matte att träna på att vända mig också. På någon vänster ska vi få mig att vända rumpan mot matte och stirra rakt fram i några sekunder innan jag får belöning för väl utfört trix. Matte är lite brydd hur det ska gå till när jag är väldigt bra på att söka kontakt med henne (eftersom vi tränat på det väldigt mycket...).
Men jag tror det kommer gå kalasfint. I vinterspårkursen håller vi på och tränar något som heter fokusövning, och den påminner lite om det här. Så jag tror vi kan kombinera det här två övningarna och få till ett skitbra resultat. Jag är positiv! Nu kör vi matte!
Den här nya kursen som matte och jag går på är väldigt kul. Jag får lära mig att spåra på is, asfalt, djupsnö, plogade snövägar.... Ja allt möjligt ska jag tydligen klara efter det här. Matte sa något om att slutprovet blir att provspåra genom Sturegallerian! Verkar svårt, får se vilket århundrade vi tar oss an den utmaningen?!
Men det är kul iallafall, för under en vanlig promenad klämmer vi in 3-5 korta spår med olika klurigheter.
Och idag var matte och jag dessutom ute och skidade för första gången på länge. Jag var alldeles prillig i hela kroppen och kunde inte låta bli att nagga i mattes vader när det gick sådär härligt fort utför!
Matte och jag har börjat en ny spårkurs. Det är väldigt roligt, eftersom det är vinter och då brukar man inte få spåra, men nu får man tydligen det! Dessutom är spåret pepprat med godis! Vi började för två veckor sedan och först fattade jag ingenting. Var het på gröten som vanligt och rusade förbi i för hög fart för att få kolla på vad jag egentligen höll på med.
Förra veckan var matte förtvivlad för jag verkade inte fatta någonting, men på sista kurstillfället så lossnade det! Äntligen! Och nu fattar jag! Jag ska gå med nosen i spårkärnan, det är det matte vill att jag ska göra...
Det tråkiga med att poletten trillade ner var att godiset blev mindre i spåren. Men det gör inte så mycket för jag tycker det är så roligt att spåra ändå! Yippie för vinterspårning!
Oj, här hittade jag visst grannhundens Myra spår också! Bonus!
Husse hade försenad födelsedagsfika idag. Gissa om jag blev förvånad när hela tjocka släkten plingade på dörren! Jag blev så glad att jag repade parketten flera gånger om i min ysterhet över att få besök!
Myser massor med farmor!
Det tråkiga var att när släkten åkte så tog de med sig husse också. Så nu är jag ensam kvar med matte. Det blev lite tomt....
Matte skrev ut massa papper och jag hörde att det rasslade till i skrivaren. Matte fastnade dock i någon text på datorn och glömde bort att hämta utskriften. Så jag tänkte att jag kan ju hämta den! Jag travade iväg till skrivarrummet på eget bevåg och matte blev alldeles väldigt glad när jag kom tillbaka med hennes papper i munnen!
