Hmm, klurigt har matte lagt en vinkel här eller inte? |
Det bästa med den här spårkursen var att helt plötsligt så låg det godis i spåret! Bonus säger jag, slippa plocka upp det där tråkiga spårpinnarna i trä som bara sticks i munnen för att få godis... Nu är det bara godis rätt in i munnen! Sånt gillar jag!
Det svåra var att spåren låg på hårt underlag, så som asfalt, packad snö, is, plattor, djupsnö, berghällar, gångvägar där massor av människor har promenerat, bilvägar där massor av bilar har kört... Så jag var liksom tvungen att koncentrera mig mycket mer än när jag spårar i skogen. Jag var tvungen att sänka tempot och resultatet blev att jag inte alls är lika stressad innan spårstart som jag brukar vara i skogen. Jag tar det så lugnt att jag hinner tänka dessutom. Matte är enormt imponerad och är mäkta stolt över mig när hon stundtals kan gå med mig i slak lina fast jag spårar! Det trodde hon inte var möjligt innan.
Svårt med hårda spår, men inte omöjligt för liten mini-aussie som mig! |
Kursen började med att jag inte fattade någonting av vad jag skulle göra, men redan på andra tillfället lossnade det och sen har jag bara gått från klarhet till klarhet. Vi har tränat på alla möjliga underlag och matte har till och med låtit mig frispåra några gånger. Till och med då har jag sänkt tempot och tillåter mig att tänka lite iallafall. Här nedan bjuder jag på en film, inte den bästa spårningen jag gjort, men vi håller på och tränar vinklar och det är inte det lättaste måste jag säga...
Ikväll var sista tillfället på kursen, men om jag känner mig och matte rätt kommer vi fortsätta att träna på det här. Matte påstår att jag ska kunna spåra i en galleria i framtiden... Det låter som spännande träning och jag ser fram emot vår fortsatta träning tillsammans, nu gäller det att jobba bort godisarna i spåret säger matte. Vi får se hur det blir med den saken...
Vårt fina diplom! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.