Förra veckan var matte förtvivlad för jag verkade inte fatta någonting, men på sista kurstillfället så lossnade det! Äntligen! Och nu fattar jag! Jag ska gå med nosen i spårkärnan, det är det matte vill att jag ska göra...
Det tråkiga med att poletten trillade ner var att godiset blev mindre i spåren. Men det gör inte så mycket för jag tycker det är så roligt att spåra ändå! Yippie för vinterspårning!
Oj, här hittade jag visst grannhundens Myra spår också! Bonus! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.