Midsommaräventyr i kajaken

Den här helgen var kanske den bästa som hänt mig på väldigt länge. BÅDE husse och matte OCH kajakfribban var med på äventyr! Vi paddlade i trakterna kring Utö och det var bara hur mysigt som helst.

Det är inte bara öppet hav runt Utö,
det finns en väldigt grund och väldigt smal kanal
mellan Utö och Ålö som faktiskt går att paddla. Typ....

När det blåste för mycket för att paddla
så upptäckte vi öarna till tass istället! 

Var vi inte inne i urskogen så klättrade vi på klipporna. 

Eller så satt vi och spanade över havet
och undrade över när vinden skulle mojna...

Men vi var ganska duktiga på att hitta vatten
som ändå gick att paddla på.

Och när någon glömmer min kajakfribba på ön som vi lunchade på,
ja då får någon paddla tillbaka och hämta den.
Hur kan man överhuvudtaget GLÖMMA det viktigaste i hela packningen,
undrar jag? 

Ordningen återställd!
Utan kajafribban är det inget kajakäventyr! 

Fast pinnar är helt okej också,
men inte på samma nivå som kajafribban... 

Du matte, jag tror det har mojnat!
Nu paddlar vi! 

Ska... bara... blunda...lite...med.... ena... ögat....
Inte.....sova......Zzzzzzzzznark...