Näe, vet du vad...

..det här med statsbesök är inte min grej. Alltså verkligen. Jag blir bara trött, geggig och sur för att jag måste gå i koppel hela tiden.

Stadspromenad är inte en av mina favorit-
sysselsättningar direkt. 

Matte och jag är i den stora staden Stockholm idag. Först ska hon på framtidsvisionsmöte (så himla fashiosnabelt), och har lyckats övertala övriga mötesdeltagare att jag är en värdefull resurs. (Vilket jag visserligen är!) På ren svenska ska jag alltså vara med på mötet, låta mig klappas av vilt främmande människor som alla kommenterar mina ögon (sååå trött på det, dom är blå OKEJ?!)

Åka tunnelbana är jag iof ruggigt bra på! 

Framåt lunch kommer det bli bättre, då ska vi träffa en gammal kompis till matte, Elina, och promenera i Liljansskogen tillsammans med henne. Det kan ändå bli en rätt fin upplevelse ändå.

Men sen går det utför igen. Jag ska sitta UTANFÖR (!) en butik jag vet inte hur länge, medan matte ska köpa nya konståkningsskridskor. Men jag vet ju hur lång tiiiiiid det kan ta, när matte ska bestämma sig för såna dyra inköp... Jag kommer bara kunna titta på henne genom skyltfönstret under den här tiden. Suck. Trist.

Sen pekar rolighetskurvan eventuellt svagt uppåt igen, vi ska promenera genom halva stan till en annan butik, här hoppas jag att det finns massor av trevligt hundskvaller som jag kan suga in i nosen på vägen.

I den andra butiken, Alpingaraget, får jag visserligen följa med in, men ni vet ju vad jag tycker om shopping. Aptrist, om det inte handlar om hundgodis då förstås.
På alpingaraget ska matte göra speciella sulor till sina skridskor, det kan ju också ta en jävla tid eftersom de ska härdas. Finns dock en fördel med detta, matte kommer ha outtömliga mängder med tid att klia mig på ryggen medan vi väntar på att sulorna ska bli klara. Det är iof plus!

Men allt som allt, så längtar jag mest efter skogen och havet faktiskt.