Då har vi provat det här med utställning

I helgen var jag på min första (och sista) hundutställning ever. I Borensberg. Det här med att tävla i utseende är inte min grej, nog för att jag är snyggast i universum enligt mig själv och min matte, men jag gillar mer att få arbeta, tänka och röra på mig. Lösa uppgifter, leta reda på saker med nosen, äventyra! Leriga tassar och tovig päls, det är liksom defintionen på att jag har haft kul! Det är sånt jag gillar, det är min grej.

Men jag ställde upp i helgen. Jag ska ju eventuellt bli pappa i vår, så då måste det tydligen finnas någon slags bedömning på hur jag ser ut. Fast det vet jag ju redan. Och de som tycker om mig vet det också. (Sötast i världen!)

Men det var tur att min halvbror Champis var med i helgen, det blev lite roligare då! Och så kunde vi härma allt som Champis och hans matte Maja gjorde för vi hade ju ingen om vad vi skulle göra. Himla praktiskt att ha dem just före oss!
Vi trodde att vi fått rött kort under utställningen och blivit utvisade, men det visade sig att jag var excellent! Det var tydligen det bästa enn kan få..

Champis och hans matte Maja söker skydd för regnet. 

Matte försöker reda ut de värsta tovorna
innan det är dags att gå in i ringen. 

Här pratar jag lite med min uppfödare,
fick reda på att min mamma hade gått bort. 

Kom tydligen tvåa i klassen veteran,
endast slagen av min halvbrorsa! 

I kritiken står det att jag har något för mjuk päls, hrmff.
Det är ju det matte gillar så mycket med mig! 

PS1. Vi hann med att gå en fin morgonpromenad längs Göta kanal också.

PS2. Det som matte är mest stolt över under helgen var att alldeles intill låg en skjutbana med fullt pådrag och pangpang under tiden utställningen pågick. Matte våndades och undrade hur det här skulle gå. Men jag SLÄPPTE det under vår morgonpromiss. Var så mycket ljud att jag inte orkade bry mig till slut. Bestämde mig bara för att skita i det. Så det gick hur bra som helst! Matte är så stolt över mig! Jag med faktiskt!