När jag klev utanför dörren i morse väntade en väldigt trevlig överraskning där!
Dessie, min nya kompis från Värmdö, hade tagit färjan över till min ö bara för att träffa mig.
En lång härlig förmiddagspromiss blev det och det var lika roligt som sist!
Dessie är bra på att posera, jag är mer för att sprätta runt!
Jag upptäckte att Dessie älskar att bada! Vi kanske kan simma ihop i sommar när det blivit lite varmare...
Matte ska på galej och husse är bortrest, så jag ska hänga hos hundvakten ikväll. Och inte vilken hundvakt som helst. Moster och morbror! Jag gillar dem jättemycket, men jag får inte chansen att träffa dem så ofta. Därför blir jag extra glad när jag kommer hem till dem.
Jaha, då är det alltså inlämning av trick nr 21 imorgon, matte och jag var tvungna att filma idag för imorgon är vi uppbokade hela dagen och har inte tid att trixa med Freestylehundar.
Det här var ett klurigt trix, trots att jag har tränat massvis med balans under januari och februari och till och med tjuvstartat tricket innan det kom ut på hemsidan, så är det frågan om jag får godkänt denna gång.
Alltså jag har inte medvetet tjuvstartat, jag tränade ju balans och matte tog in bollen tidigt i den träningen.
Så med lite hybris i bakhasorna efter min senaste vinst i denna tävling så blev jag nog lite lat och tränade inte ända till slutet utan trodde att "det här ska nog gå vägen"...
Det gick ju superbra med dribblingen innan jag drog till fjällen faktiskt. Faktum är att jag dribblade över hela vardagsrumsmattan! Sen tog jag semester och tappade helt formen verkar det som.
För idag när vi var tvungna att filma så fick jag scenskräck. Det fanns inte en chans att jag skulle dribbla över vardagsrumsmattan idag, matte fick tokbacka i träningen och lägga in en HOPVIKT handduk som jag med nöd och näppe tog mig över. Med en massa klick och lock på vägen.
Hon var tvungen att klicka i början till och med för att jag skulle hålla spralliga tassar stilla på bollen... Tror inte att det var godkänt enligt reglerna.... Vi får se vad domaren säger.
Men va fan, man kan inte vara på topp jämt. Såhär blev vår inlämningsfilm i alla fall. Skit samma om det blir godkänt eller ej, det är så roligt att träna med matte så jag bryr mig inte om vi blir godkända idag. Och dessutom vet jag innerst inne, innanför pälsen, att jag kan det här bättre än vad jag visade idag.
Nu måste jag hitta min expeditionsräv, för matte berättade precis att vi ska till fjällen igen! Och Reka ska följa med!
Men var sjutton la jag räven sist...?
Matte hade inte ro att jobba i morse så jag lurade med henne på långtur på grannön med hojen. Det är bra att hon är lättlurad när det kommer till såna här saker...
Matte suckar och stånkar över min päls. Hon tycker att det är så onödigt att jag behagar lämna hårstrån efter mig var jag än går. I kylskåpet, i munnen på matte, i sängen, soffan, i datorn....
Jag kan inte rå för att jag är på väg att släppa vinterpälsen redan nu. Sorry matte, men jag vet att innerst inne gillar du min fluffiga päls!
Matte höll på att skrämma livet ur mig när vi var på frisersalongen i morse.
När vi klev in innanför dörrarna så sa hon att det var jag som skulle friseras! Hjälp!
Min päls är min stolthet!
Men som tur var så skojade hon bara. Det var hon som skulle klippa sig. Puh....
Jag rävsov på golvet medan mattes blonda hårsvall blev betydligt kortare. Ett tag funderade jag på om jag skulle spara hennes hår, precis som hon gör med mitt när hon borstar mig. Matte påstår att hon ska lära sig att tova (tror det heter så?) och göra garn av mitt hundhår... Jag kanske skulle göra en hårboll av hennes och ha att leka med?!?
Efter klippningen tog vi en supermysig morgonpromenad i ett soligt och folktomt Waxholm.
