Mardrömsdag

I morse när matte och jag endast gått 200 meter på vår morgonpromenad så kommer det en stor schäfer mot oss. Helt lös och utan någon matte eller husse i närheten. Jag kände att matte blev osäker på hur hon skulle göra så därför höll jag mig alldeles bakom henne. När schäfern kom fram så försökte matte att mota bort den men den lyssnade inte på henne. Utan istället hoppade den på mig och bet mig över ryggen. Matte blev rosenrasande och livrädd för min del och lyfte (!) bort schäfern och brottade ner den på marken. Jag tog tillfället i akt och sprang hemåt. Matte orkade inte hålla den andra hunden fast hon låg med hela sin tyngd på den, så den satte efter mig och jagade mig ända hem tills jag kommit in under grinden. Matte blev jätteorolig eftersom det är en stor väg med massa bilar precis innan grinden. Men inga bilar kom så jag klarade det. Matte såg inte vad som hände på slutet men jag skällde till när schäfern fick tag i mig när jag kröp under grinden. Matte sprang och kollade till mig att jag inte blödde massor och att jag var okej. Jag var rejält skakig och hade en puls på 580 ungefär. Matte ringde till sin älskade hundcoach Emma som hjälpte henne genom den traumatiska upplevelsen och dessutom guidade henne hur hon skulle göra med mig för att jag inte ska gå och vara rädd resten av livet för andra hundar eller skogen som det hände i. Efter lite rädslobearbetning åkte vi till veterinären där det upptäcktes att jag hade sår på ryggdelen. Så nu har jag fått en ny frisyr eftersom jag är rakad på bakdelen numera. Det blir antiflammatoriska tabletter för min del och en hel del sårtvätt. Matte hoppas på att det inte är värre än så. Hon tyckte att jag gick och haltade så hon håller tummarna för att jag inte fått några värre skador som kommer att visa sig längre fram. Det goda i kråksången är att jag kommer få leverpastej morgon och kväll! Ja, jag vet att det ligger medicin i, men vad gör det när jag får mumsig leverpastej?

Min nya frisyr med tillhörande sår...

Morgongalenskaper

Imorse ringde väckarklockan 05.15! Jag fattade inte alls varför vi skulle upp så himla tidigt, jag ville bara ligga kvar i sängen och gosa mig. Men jag hängde på matte iallafall. Man vet ju aldrig, kanske bjuder hon på något kul. Den här gången lönade det sig att haka på. Först träffade vi Sofia och girlsen och jag var lika kär i Reka som sist vi sågs. Men sen tillkom även Eva-Marie och Rovdjuren! Det är första gången jag träffar dem, men matte har träffat Eva-Marie en kortis på Vildmarksmässan i mars. Så allt som allt, 7 hundar och tre mattar.

Hela högen på väg mot agility-banan.
Ja, bilden är suddig, men det beror på att fotografen såg suddigt
så här tidigt på morgonen .
Dessutom var det beckmörkt... 

Denna ytterst tidiga morgonstund stod agility på schemat! Jag vet, helt galet, klockan 06.15 stod vi på startlinjen. Men jag blev toktaggad av att titta på de andra. Eva-Marie med Ozelot var grymt snabba och Sofia med Elsa var inte långt efter. Sån spänst hon har, den där Elsa! Jag och matte blev väldigt imponerade och fick lite prestationsångest eftersom vi snigelgår genom slalomen och vägrar krypa genom platt-tunneln. Men vi tog ett djupt andetag och tänkte att det får gå som det går, vi har faktiskt inte tränat agility sedan i mars. Om man inte räknar den terräng-agility som jag och matte sysslar med när vi går i skogen förstås. Sofia och Eva-Marie peppade oss och allt slutade med att jag sprang självmant genom platt-tunneln! Roligt som tusan var det! Och jag kom på att jag har saknat agilityn! Som tur är verkar vi har skött oss hyfsat bra, för vi var välkomna igen nästa onsdag morgon. Yihaa!

Långhoppet är inga problem för mig

Däcket är också roligt! 

Aaah härliga lägerfredag!

Idag har det varit en helt perfekt dag här på hundlägerveckan i Grövelsjön!

I morse gick jag och matte en lång promenad på fjället, helt ensamma. Bara hon och jag. Det var jätteskönt i solen och att få ha matte för sig själv. Vi gick bara och spankulerade och gjorde inget särskilt.

Filosofi på fjället

Sen körde vi ett stenhårt lydnadspass där jag skötte mig helt exemplariskt! Träningspasset avslutades med gemensam fjäll-fika med alla hundar, mattar och hussar.

Matte har bjudit mig på lunch så jag har inte tid för de andra

Efter lunchen fick jag chansen att busa med Dizzy, en väldigt rolig tjej som är en blandning mellan Schäfer och Collie. Hon var väldigt snabb och jättekul att jaga efter.

Snart är jag ifatt!?! 

Matte fick för sig att vi skulle träna passivitet fast det var mycket hundar omkring mig. Hrmpff, vad nu det ska vara bra för? Men jag gjorde mitt bästa., Jag kunde visserligen inte lägga mig ner och vila som matte men jag satt iallafall tyst medan jag spanade in vad de andra gjorde.

Ååh, vad svårt det är att slappna av när de andra har så roligt! 

Men det bästa på dagen kom sist. Jag fick prova på sök igen! Det är sååå rooooligt!!! Jag kastar mig in i skogen så fort jag kan och sen cirklar jag in mitt byte, hämtar upp min leksak och springer ut till matte igen. Idag hade vi publik när vi körde. Men jag brydde mig inte om det. Förutom när jag kom tillbaka och matte berömde mig så berömde de andra mig också. Och då gick jag runt i ringen av åskådare och kråmade mig och svassade för allihopa som talade om för mig hur duktigt jag var. En riktig superstar kände jag mig som! (Matte varnar mig för att inte anta för många divalater...)

Kan knappt hålla tassarna i backen innan matte släpper mig...!

Fjällpromenad med sök

Idag har jag varit på fjällpromenad med en himla massa hundar. Jag var jätteduktig och lyssnade på matte när hon ropade att jag skulle komma. Jag sket fullständigt i att min nya stora kärlek; Nalla var alldeles i närheten. Till och med renarna som sprang framför nosen på mig struntade jag i. Matte hade ju köttbullar med sig! :)

Fjällpromenad med tusen hundar typ

Jag fick även prova på sök igen i fjällskogen. Det var ännu roligare än förra gången. För nu var det lite svårare och jag fick jobba lite längre så jag var väldigt nöjd när jag hittade den nya filuren som hade min leksak!

Är jag inte duktig?! 

Sööööök!

Idag har jag fått prova på sök för första gången här i Grövelsjön. Jag var så taggad att jag höll på att hoppa ur pälsen innan matte släppte iväg mig på uppgiften. Jag hade ju sett att en av mina bästa leksaker (en grön/svart trasa som jag kallar för Emma) försvann med den där konstiga filuren ut i skogen. Dessutom så såg jag bestämt att matte la köttbullar i filurens hand också innan hon gick. Så jag ylade för fulla muggar innan jag fick springa iväg in i skogen. Men så fort matte släppt mig så blev jag tyst som en mus, och svansen gick som en elvisp för jag tyckte det var så kul! Och jag hittade filuren nästan direkt, fast det anade matte att jag skulle göra. Jag försökte inte ens spåra utan jag satte upp nosen direkt i vinden och fick in filur-lukten i näsborrarna. Men det som gjorde matte mest stolt var att jag tog "Emma" i munnen och sprang som en gasell tillbaka till matte och lämnade över den snyggt och prydligt. Inte ett endaste tugg, inte ett endaste fummel med "Emma".  Jag fick massor av beröm från både matte och den andra filuren. Matte inflikar här och säger att det heter figurant och inte filur. Äsch, petitesser...
Men iallafall, nu har vi en ny sport att öva på och utmana oss med för att bli bättre!

Snart, snart, snart
får jag rusa iväg och leta upp filuren med köttbullarna! 

Lägervecka i fjällen

Jag tyckte matte var så jäkla tråkig när hon bara satt och jobbade framför datorn hela tiden så jag lurade med henne på lite mer äventyr. Vi är nu i Grövelsjön och ska vara här en hel vecka! Vi ska bara göra hundiga saker hela dagarna! Och när jag sover på kvällarna (natten påpekar matte) så ska hon jobba framför sin tråk-dator. Vi bor på vandrarhem i ett eget rum men jag hör ju att det tassar förbi massor av hundar utanför dörren. Det ska bli så spännande detta! Matte har lovat att jag ska få prova på sök. Kul med en helt ny utmaning!

Vem är det som tassar utanför min dörr?

Kärlekshelg

Helgen har varit världens bästa! Susa och jag har busat som galningar hela helgen. Det var så roligt att få träffa henne och hon var lika snygg som jag kom ihåg henne. Men nu dröjer det nog länge tills jag får se henne igen. Suck...

Det bästa med Susa är att hon är hälften Aussie som jag,
så vi leker så lika!