Mardrömsdag

I morse när matte och jag endast gått 200 meter på vår morgonpromenad så kommer det en stor schäfer mot oss. Helt lös och utan någon matte eller husse i närheten. Jag kände att matte blev osäker på hur hon skulle göra så därför höll jag mig alldeles bakom henne. När schäfern kom fram så försökte matte att mota bort den men den lyssnade inte på henne. Utan istället hoppade den på mig och bet mig över ryggen. Matte blev rosenrasande och livrädd för min del och lyfte (!) bort schäfern och brottade ner den på marken. Jag tog tillfället i akt och sprang hemåt. Matte orkade inte hålla den andra hunden fast hon låg med hela sin tyngd på den, så den satte efter mig och jagade mig ända hem tills jag kommit in under grinden. Matte blev jätteorolig eftersom det är en stor väg med massa bilar precis innan grinden. Men inga bilar kom så jag klarade det. Matte såg inte vad som hände på slutet men jag skällde till när schäfern fick tag i mig när jag kröp under grinden. Matte sprang och kollade till mig att jag inte blödde massor och att jag var okej. Jag var rejält skakig och hade en puls på 580 ungefär. Matte ringde till sin älskade hundcoach Emma som hjälpte henne genom den traumatiska upplevelsen och dessutom guidade henne hur hon skulle göra med mig för att jag inte ska gå och vara rädd resten av livet för andra hundar eller skogen som det hände i. Efter lite rädslobearbetning åkte vi till veterinären där det upptäcktes att jag hade sår på ryggdelen. Så nu har jag fått en ny frisyr eftersom jag är rakad på bakdelen numera. Det blir antiflammatoriska tabletter för min del och en hel del sårtvätt. Matte hoppas på att det inte är värre än så. Hon tyckte att jag gick och haltade så hon håller tummarna för att jag inte fått några värre skador som kommer att visa sig längre fram. Det goda i kråksången är att jag kommer få leverpastej morgon och kväll! Ja, jag vet att det ligger medicin i, men vad gör det när jag får mumsig leverpastej?

Min nya frisyr med tillhörande sår...