Morgonrutiner och kvällsfirande

Varje morgon tar jag och matte en morgonpromiss tillsammans. Vi går alltid samma väg, den som har minst antal backar. Det går inte att undvika här så klart, men vi gör vårt bästa och har hittat en fin runda som vi klarar av fast vi knappt har vaknat.
Halvvägs finns en fin bänk som vi alltid sitter och filosoferar på en stund, ibland en lång stund, ibland kortare. Beroende på vad vi känner för.

Morgonfilosoferarbänken

Där sitter vi och ser byn vakna under oss. Gubben i keps som skottar snö från sin balkongbilplats. Ekorrarna som skuttar i grantopparna som är på samma höjd som oss. En bil som åker förbi på den smala vägen nedanför. En äldre man som är ute med sin valp och som har gömt en leksak i en gran som valpen blir lika glad varje gång över att hitta. Fåglarna som kvittrar. Solen som färgar bergen rosa. Och bergen som breder ut sig mäktigt inför våra ögon. Det är en fin stund. Jag gillar den. Jag brukar sitta i mattes knä och så kliar hon mig på magen och i armhålorna. Det är väldigt skönt.

Sen brukar vi gå hem och väcka husse, äta frukost och hitta på dagens äventyr.
Idag fick jag stanna hemma själv och hålla ställningarna i huset medan matte och husse åkte slalom en stund. Men de kom hem ganska tidigt, och så gick vi tillsammans en lång promenad. Först i skogen och sen ner på stan för att äta middag på fin restaurang. Självklart fick jag följa med in! Vi firade lite att vi har haft det väldigt bra här i Val gardena.

I Italien är det inga problem för mig a
att gå på restaurang! 

Om jag gömmer mig under duken,
kanske de tappar något på golvet som
jag kan provsmaka på.