Äventyrshunden Diesel

fredag 30 december 2011

Långt spår!

När husse lägger spår blir det rejäla utmaningar. 800 meter långt!! Det ni! Matte muttrade lite för att husse hade lagt det genom den snårigaste skogen på hela ön. Men innerst inne tror jag att hon var lika glad som jag! En kvart höll vi på. Första föremålet missade jag helt i upphetsningen av att få spåra! Efter föremål nummer två (av fyra) var jag rejält trött efter att ha tuffat på i högt tempo fram tills den orange leksaksälgen dök upp bakom trädet. Jag satte framtassarna i mattes knä och tankade energi i form av kel och en och annan levergodis. Efter den långa vilopausen trodde jag att det var slut på spåret så jag strosade på som vanligt, vilket gjorde att vi tappade bort spåret. Matte såg på min svans att jag inte spårade längre, jag har en speciell spårsvans nämligen som svajar i ett visst tempo från sida till sida. Så vi gick tillbaka till stället där vi hittat älgen och när jag hajade att det roliga inte var slut så blev det fullt ös igen. Okej, lite tempo hade jag tappat, men det var mest för att matte hade glömt att ta med sig vatten, hade jag bara fått det så hade jag orkat hålla samma tempo som innan. Jag missade föremål tre som var en turkos liten mjukishund, men husse erkände att han hade kastat (!) den några meter från spårkärnan. Det blev för svårt för mig när jag hade hållit på och spårat så länge. Men sista föremålet, världens bästa (och smutsigaste) tygtrasa, hittade jag! Man skulle ju kunna tro att jag skulle vara supertrött efter ett sånt långt spår, men jag fick förnyad energi och var superbusig istället!

Det är high-tec när husse lägger spår.
Den ena röda tråden är husse som har lagt spåret,
 den andra röda tråden är jag som har följt husses spår en stund senare...
Hyfsat bra eller hur? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar