Årskrönika 2012

Nu har ett (sju) år till passerat i mitt hundliv.
Året började kanonbra
med att jag flyttade med min flock till nya revir.
Närmare havet och skogen hamnade vi
och jag stormtrivdes från första stund. 

Den 16 januari fyllde jag 3 år
och började känna mig ganska vuxen. 

Under vintern gick jag och matte vår första freestylekurs,
där fick lära mig att backa, halta och dansa till musik. 

När matte och hennes hundrädda bästis skulle på äventyr
 i Stockholms skärgård,
fick jag följa med som terapihund.  

Matte tyckte jag behövde en kurs i avslappnande,
men jag förstod aldrig riktigt vad det gick ut på.
Hon tyckte också att jag behövde en kurs i koncentration,
varför vet jag inte.
Jag tycker att jag fokuserar rätt bra när jag vill ju! ?! 

Jag fick träffa min syster Dior i februari!
Vi var väldigt lika och vi hade väldigt roligt ihop! 

Husse bangade luktkursen som han skulle gå med mig,
jag som hade sett fram emot det så mycket.
Men nu fick jag släpa med mig matte som vanligt igen...
Men det här var rätt kul faktiskt! 

På vårkanten var matte och jag på
vandringsäventyr i Gästrikland och
hittade en hemlig källa. 

Min bästa kompis Susa kom på besök i mitt nya revir! 

Jag var på topptur i Storulvån i april
och den här gången så lyckades jag att inte
göra illa mig på mattes skidor. 

I slutet på april drog jag på mig en allvarlig kräksjuka
och pendlade ut och in på sjukhuset.
Jag tappade 3 kilo i vikt
och fick gå på specialfoder i ett halvår. 

Men jag repade mig och började jobba som guide.
I maj guidade jag min första hundvandring på Angarnssjöängen.
Jag passade på att visa upp mina bästa trix för gruppen. 

Vi  lyckades bända loss Tottis propeller ur granen och
sjösatte båten...

... och jag busade massor med min ökompis Smilla... 

...och träffade Buddha lite då och då.

Jag hittade en brottarkompis i grannhunden Myra. 

I början på sommaren
startade jag och matte Expedition 52,
ett cykel-och mountainbikeäventyr runt Uppland.
Efter den första etappen blev jag kräksjuk igen
och missde alla cykeletapper på grund av det.  

Som plåster på såren tog matte med mig till Blå Jungfrun
och vi upplevde årets bästa äventyr tillsammans. 

Årets roligaste kurs började i juni
och jag kom  på att sök kanske är bland det roligaste jag testat! 

Matte och jag vardagsäventyrade på Blå Leden
och jag började bli stark igen efter alla kräksjukor.

Midsommar firades på havet så klart! 

Matte började på paddeletapperna av Expediton 52
och jag fick följa med!
Jag var den som badade mest av oss två.....

Men vi hann inte så långt på Expedition 52,
innan matte var tvungen att börja reka
inför guideboken om Roslagsleden som hon skulle skriva.
Jag blev anställd som stigfinnare och tyckte att det var det bästa jobb jag haft
tillsammans med husse och matte. Hela juli var vi ute och vandrade! 

I början på augusti var lyckan total då jag fick paddla kajak
i Färnebofjärden med både husse och matte! 

I mitten på augusti cyklade matte Cykelvasan.
Hon saknade mig som draghjälp hela sträckan,
men jag peppade henne så gott jag kunde vid vätskekontrollerna.

I september åkte jag till Grövelsjön och mysvandrade med matte. 

Jag hoppade in som guide igen
och hade hundvandring i skärgården.
Det är ett ganska tröttsamt jobb
att hålla reda på alla hundar och ägare,
därför är lunchpausen helig och inskriven i mitt kontrakt. 

Oktober blev sista tältnatten för året,
och det hyllades med eldhelg på Finnhamn. 

Halloween firades med vänner och fest.
Självklart var jag utklädd till dinosaurie.
Susa förstod aldrig hur snygg jag var i min kostym...

Jag hängde en hel del med snyggaste Reka
och hennes vapendragare Elsa... 

...men annars var november ganska lugn. 

I december gick jag på mitt livs första afterwork
och hejade på matte när hon provade skidskytte. 

Julen firade jag med flocken i Funäsfjällen.
Jag drog matte runt skidspåren
och var väldigt nöjd med det!  

Jag fick även prova att åka pulka för första gången i mitt liv! 

På nyår kom jag på att jag kanske ändå
var lite skotträdd.
Men jag släppte det rätt fort,
när jag tänkte på vilket fantastiskt år jag haft.
Fast det hade förstås varit ännu bättre
om jag sluppit att vara kräksjuk så mycket.
Så det hoppar jag över till nästa år.