Äventyrshunden Diesel

söndag 23 februari 2014

Geggig, men glad hund!

Jag och matte gillade vad vi hittade på andra sidan sundet, så vi tog färjan idag igen och tog med hojen. Då orkar matte ta sig fram lika fort som jag orkar. Blir roligare för oss båda och vi tar oss längre.
Vi hittade kanonfina mountainbikestigar och en ny rundslinga som vi kommer köra ofta, fast på hojen då.

Perfekt mtb-stig/hundspringarstig!


Överallt stod det varningsskyltar
om att det var ett gammalt skjutfält vi rörde oss på.
Man fick inte vidröra projektiler och ammunition, sa matte.
Jag hörde inte så noga vad hon sa
för jag sprang som en glad tok över minfälten....  


Det bästa med turen idag var nog ändå att jag träffade på Dessie, västra Värmdös enda hund enligt henne själv. Hon blev lika glad att se mig som jag av att se henne! Visserligen var hon en aussie av standarsstorlek, men oj vad kul vi hade! Det är ju sällan jag träffar hundar av (typ) samma ras som mig själv.

Visst är hon vacker! 


Tjohej! 


Kom igen då kompis! 


Vi promenerade med Dessie och hennes matte en stund innan vi trampade vidare på egna äventyr. Självklart hade vi med fika också, varm choklad till matte och go-ben till mig.
Vi satte oss på en brygga i solen och preciiiis när matte sa till mig att inte tappa go-benet mellan planken på bryggan så gjorde jag just det. Så jag blev snuvad på min äventyrsfika. Typiskt. Blev lite småputt och tyckte att vi kunde dra vidare på en gång istället för att sitta där och dega. Fanns som ingen mening med att dega i solen om man inte har ett go-ben. Fast matte kliade mig på ryggen, och det var rätt skönt det med. Så vi blev kvar en stund på bryggan, trots avsaknad av go-ben.

Men sen hojade vi någon mil till, så att jag blev sådär härligt trött i kroppen. Matte hade lånat husses hoj (eftersom han är bortrest i Ryssland och hennes egen inte hade någon luft i däcken och hon var lite för slö för att orka pumpa). Sista kilometern pajade husses cykel, men det var bara bakhjulet som hade lossnat så de fixade hon snabbt igen. Jag lovade att inte berätta för husse att hans cykel typ var paj i 10 minuter.

Snabbt lagat ändå. 


Trött, geggig och glad hund
som väntar på färjan hem. 
 
Matte påstår att det här behöver duschas
när vi kommer hem?
Bah, då får hon lova att tända brasa i kaminen
som jag kan mystorka framför sen.
Annars berättar jag för husse att hans cykel nästan var trasig! 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar