Jag och matte gjorde ett besök i asfaltsdjungeln alldeles nyss. Och av en händelse så hade matte lagt ett spår där till mig! Det var skitsvårt! Men oj så rooooligt! Det var 300 meter asfalt och 500 meter hårt gräs eller snö, och för att ha legat på latsidan i spårbranschen så gick det faktiskt hyfsat bra. Men det var inte bara asfalten som var svårt idag. Ungefär halvvägs genom spåret så försvann husse under ilsket muttrande. (Min vattenflaska hade läkt ut i hela ryggsäcken så husse var helt blöt om ryggen och rumpan, så han gick hem och bytte kläder) Men även om jag blev lite orolig för att han bara försvann så fortsatte jag spåra, fast jag slängde ett getöga då och då mot det håll han försvunnit åt. Men inte nog med det, grannhunden Myra är i höglöp och hon hade strosat rakt över mitt spår! Så för första gången någonsin i min spårhistoria var jag tvungen att stanna upp och nosa där hon hade varit. Men matte var ändå imponerad över att jag fortsatte spåra när hon sa till mig och pekade på spåret i rätt riktning. Jag är faktiskt lite imponerad av mig själv också. Att jag kunde släppa löpdoften och fortsätta att koncentrera mig på det jag egentligen höll på med.
 |
| Spår i asfaltsdjungeln |
 |
| Paus efter spåret med varm choklad i termos |
 |
Bad-dags redan nu?
Jo, men husse slängde i något här jag är helt övertygad... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.