För innan matte kom hem hade hon lagt ett spår till mig! Så inte förrän matte trollade fram spårsele och linan ur fickan på parkeringsplatsen kom mitt jag-är-så-glad-att-få-spåra-att-jag-bara-skriker-rakt-ut fram. Sen blev det full fräs och maxat drag i linan hela vägen runt i spåret. Matte hade bara gömt plastsaker (två petflaskor och en plastpåse) i spåret, så hon blev glatt överraskad när jag faktiskt markerade dem. Att jag högst motvilligt plockade upp dem och gav dem till henne är en annan historia. Men jag var toktaggad på min spårkanin! Ville leka massor fast vi var mitt i spåret! Matte påminner sig själv om att jag egentligen inte får starta när jag är sådär upphetsad, men vad gör man när man har ont om tid? Bättre att det blir spår än inget alls iallafall tycker jag! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.