Äventyrshunden Diesel

måndag 28 april 2014

NÄÄÄEEE!

Fan också. Magsjuk igen. Har varit lite från och till ett par dagar, och jag har tagit tillfället i akt att kräkas på mattes dyra designmatta i vardagsrummet flera gånger. Det känns lite bättre att kräkas på den än att kräkas på parkettgolvet. Lite lyxigare liksom när man vet att mattan kostar flera tusen....

Men i morse sa matte att det var dags att åka till veterinären då jag blivit helt uttorkad och inte fick behålla varken vatten eller mat. Fan, jag gillar inte att vara hos veterinären. Alltså jag fattar ju att de ska hjälpa mig att må bättre, men det är inte kul att ligga i en bur hela dagen och få näringsdropp i benet och matte får inte vara med och hålla mig i tassen och komma med uppmuntrande ord i mitt öra. Jag känner mig sååååå ensam där. Fast det brukar känns bättre när sköterskan Ili kommer och småsnackar med mig. Men hon har flera patienter och har inte tid att sitta med mig hela dagen. Fast innerst inne vet jag att hon vill det...

Matte sa att jag kanske skulle bli kvar på Arninge djurklinik över dagen, jag stålsatte mig i bilen och försökte tala om för matte att jag visst mådde bra.

Framme på djurkliniken tog veterinären en massa prover och tempen i rumpan. Jag var jätteduktig och höll mig stilla  när matte kramade om mig och viskade i mitt öra hur bra jag var. Men veterinären tyckte jag såg hyfsat pigg ut (ingen feber) för att vara magsjuk så jag SLAPP stanna kvar där! Skööööönt.

Istället fick jag dropp direkt i nackskinnet, flera liter, för att hämma uttorkningen. Matte kramade om mig, men det var ruskigt obehagligt att få så mycket vatten innanför pälsen på bara några minuter. Det kändes jättekallt och jag fick en stor puckel i nacken som jag försökte skaka bort men den bet sig fast. Jag såg ut som ringaren i Notre Dame. Suck. Och idag av alla dagar, när husse skulle komma hem. Han har varit borta i tre veckor och idag ska han komma hem. Och då ser jag ut som Ringaren i Notre Dame! Suck.

När jag kom hem hade puckeln faktiskt minskat lite, men istället satt sig på bröstet istället. Men det bästa med att komma hem var att min husse var hemma!! Och han blev lika glad som jag när vi sågs, och han brydde sig inte det minsta om att jag fått kamelpucklar  när han varit bortrest i USA. Tur!
Fast lite putt blev jag på honom, han hade inte med sig någon present till mig! Vilka fasoner va?!

Nu ska jag vila, så jag förhoppningsvis blir bättre imorgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar