Äventyrshunden Diesel

söndag 21 september 2014

Båtliv

Sådär ja, då var min seglingspremiär avklarad!
Helgen har varit supermysig med skönt höstväder, trevligt sällskap och fina öar att springa av sig på.
Jag mönstrade på som däcksvabb med ambitioner att bli uppgraderad till matros.


Förste styrman informerar om vilka regler
som gäller ombord.
Jag lyssnar uppmärksamt så klart. 

Det blåste ju inte så värstans mycket,
så det blev ingen seglingsaction på havet direkt.
Jag sov mig mest genom arbetsdagen som däcksvabb,
vilket inte mottogs i god jord hos första styrman
som bestämde om uppgraderingen... 

Min taktik för att bli uppgraderad var istället
att smöra in mig hos kaptenen på skutan. 

Men vet inte om det var rätt taktik....

Vi hittade en tjusig ö som var mycket bättre än övernattningen
i Nynäshamns gästhamn då däcksvabben och  matrosen
fick stanna i båten
när den övriga besättningen roade sig på sjöbaren. 

På ön kunde vi sträcka ut våra lurviga ordentligt!
Och det gjorde vi med råge! 

Men självklart hjälpte vi till att samla ved till kvällsbrasan.

Men trots mitt hårda slit  med veden
meddelade förste styrman att jag inte blivit uppgraderad.
Men det blev däremot Reka, hon är numera andre styrman
medan jag inte ens blev matros. Hrmpfff....
Grattis till Reka, men surt för mig.
Orsaken verkar vara att jag sovit bort mina arbetspass under seglatsen.
Under infostunden tyckte jag att första styrman sa
att jag skulle hålla tassarna i styr.
Vilket jag ju uppenbarligen gjorde??!
Oklara regler måste jag säga. 

Hur som helst var det en kanonhelg!

Det enda jag har att klaga på (förutom att jag inte blev uppgraderad till matros) är att jag fått för lite mat.... När man hänger med Reka kan man nämligen inte ha matskålen framme som jag brukar ha hemma. Jag går ju och småäter lite när det passar mig, men det funkar inte med Reka i närheten. För då snor hon min mat. Och jag kan inte äta så fort som Reka gör. Så jag hinner liksom inte ens börja äta förrän hon är klar och då är matskålarna redan borta. Men det är väl bara att vänja sig om jag och Reka ska bli ett par på riktigt...

Skepp och ohoj!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar