Helt plötsligt så såg vi en blixtboll framför bilen och i samma sekund lät det som om någon sköt på oss i bilen. Jag blev ju skiträdd, för jag gillar inte fyrverkerier och skott. Åska är okej, men inte när det låter som skottlossning. Jag blev så rädd att jag skakade och hoppade upp i mattes knä fast hon körde bilen. Jag vägrade att gå ner från knät så matte fick snällt klappa mig lugnande på magen och tala om för mig hundra gånger att det bara var åskan.
Nej, jag vägrar gå ner från knät! Jag hjälper dig att styra! |
När vi nästan var hemma började jag tro på henne och slappnade av lite, men för att vara på den säkra sidan så övertalade jag henne att kura ihop sig med mig framför brasan hemma och mysa tills elen kom tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.