Vårskidåkning typ!

Idag var det typ vårskidåkning! Svinkallt nere i byn men skön värme i solen uppe på platån där vi skidade idag, Seiser Alm. En riktigt lång och härlig tur med lunchstopp på italiensk refugio.

Vi skidade med utsikt över bergen så klart, högt uppe på en platå, som vi tog buss från Monte Pana för att komma till. Bussen åkte på en smal väg med bara bergstup på ena sidan, jag valde att ligga på golvet och inte kolla alls. Läskigt ju.
Efter lite förvirring hittade vi vårt spår som började i Saltria. Solen gassade och jag blev helt varm i pälsen. Var tvungen att rulla runt i snön massor av gånger och käka snö för jag var så törstig. Men solen värmde gott och jag var bara så lycklig!! Sprang med ett leende på läpparna hela tiden! Vårfeelings! 

Mysigt att skida med matte och husse...

Njuter av solen och vårvärme!

Vi skidade förbi en mysig lunchhytta mitt i dalen, men ompa-ompa musiken ekade högt i hela dalen, och jag tyckte det var lite väääl högt för mina känsliga öron så vi skidade vidare till ett annat lunchhak. Jag passade på att sträcka ut mig i solen medan de tvåbenta åt.

Jäser i solen på lunchhaket i Saltria

Vi valde att inte ta bussen tillbaka utan ta förbindelsespåret tillbaka till Monte Pana. Först var det nedförsbacke i flera kilometrar och jag sprang så det fladdrade i pälsen, sen blev det tyvärr brant uppför i 2 kilometer. De tvåbenta var sååååå långsamma, men jag som är fyrhjulsdriven hade bra fart. Spåret slingrade sig högt på flera kammar och med svanstastisk utsikt över Sassolungo.

Kom igen husse, nu ökar vi! 

Sista biten, i spåren i Monte Pana, hade solen försvunnit bakom träden och jag frös lite. Matte fick rensa tassarna som var helt fulla med is flera gånger. Men jag var duktig och sprang på ändå. Matte hade fel sele på mig, annars kan hon ju bära mig som en handväska om jag behöver vila. Men nu hade jag dragselen på, så då var det bara att kuta liksom.

Jag var så trött när vi kom tillbaka till bilen, har inte skidat såhär långt på väldigt länge. Men härligt att vara ute en hel dag med matte och husse!
Nu ska jag knoppa framför brasan. 

Vyer i Vallunga

Ingen rast, ingen ro. Idag tog jag med mig de tvåbenta till ett nytt hak där en kan åka skidor med hund. En lång vacker dal, Val lunga i Puez-Geisler Nature Park.
Precis i min smak; inga andra människor, massa snö men välpreparerat så jag fick bra fäste med tassarna och vackra vyer med maffiga berg och snötyngda jättegranar.

Och så det bästa av allt, utefika! Jag får alltid extra gott godis när vi är ute på äventyr, men matte är inte alltid så snabb att fiska fram godsakerna dock...

Ge mig äventyrsgotta!!! Nu!! Please?

Idag kunde jag inte hålla mig från att nafsa matte i vaderna.... Igår var jag duktig och höll mig ifrån det, men idag var jag bara tvungen. Hennes vader såg så smaskiga ut och hon åkte för fort så jag hängde inte med. Då var jag tvungen att bromsa lite och det gör jag effektivast genom att begrava mina hörntänder i hennes vader. Då blir det tvärstopp liksom, funkar alltid! Men matte brukar inte vara lika glad för det. Men idag verkade hon ha överseende, tror hon var så tagen av de mäktiga bergsvyerna så hon inte riktigt märkte....?! Hihi...

Jag träffade på "Arthur" också, en hund som såg ut som Artur som blev räddad från djungeln, men det var nog inte han, vi hade lite språkförbistringar så jag förstod aldrig vad han hette. Men han slog följe med oss en bit, sen vände han. Han verkade inte ha någon människa i släptåg utan gick mest och filosoferade för sig själv. Vi möttes igen när jag kom tillbaka efter min tur. Verkar vara ett skönt liv, att sköta sig själv i naturparken tills matte eller husse kommer och hämtar en efter jobbet!

Arturs hemma-arena har rätt najs vyer! 

Sen gick vi på byn i Selva och flanerade i eftermiddagens snöstorm. Inga snygga hundbrudar i sikte dock.

Firar födelsedag i SNÖÖÖÖÖÖÖÖ!

Som jag längtat efter snön! Det har ju bara varit grått och regn hemma hela jävla hösten. Ett evigt duschande har det varit så fort jag varit ute på promenad. Suck. Så tack och lov för att min matte tog sitt förnuft till fånga och drog till italienska alperna och tog mig med, för här finns det snö!!!

Snöööööö!

Idag fyller jag år och jag har varit chef för hur den här dagen ska firas på bästa sätt.
Jag började med att ta med mig matte ut i morgonsolen för morgonpromp. Jag tyckte vi skulle gå upp för en jättebrant backe längs en bäck och kolla vad som fanns där. Matte hakade på fast hon knappt var vaken. Och vi hittade en jättefin runda i skogen på alpsidan och kom ner i den lilla byn som vi bor i sen. Perfekt. Solen sken och vi såg de vackra bergen runt omkring.

Morgonsol

Morgongodis

Sen fick jag paket med gotta i och så bar det iväg till Monte Pana för skidåkning! Oj vad kul det var! Jag kunde knappt bärga mig och var så exalterad i bilen att jag satt och skakade av upphetsning. Skrek ut min glädje gjorde jag när matte stod och knäppte skidorna. Hon blev ju aldrig klar!!
Men så fort vi började glida framåt blev jag tyst, och bara log! För det var så härligt att få springa och dra matte i den snötyngda granskogen, högt upp bland bergen.
Lite dimma fick vi tampas med, men det blev ju bara mer spännande när en inte såg nåt! Då sprang jag ännu fortare eftersom det är så kul att dra matte fort, fort, fort i nedförsbackarna.

Matte fick hjälpa mig lite med snö i tassarna, men annars var
allt tipptopp! 

Efter skidåkning tog vi en tur på byn för att spana in hundutbudet. Såg en riktigt snygg italiensk donna som jag kan tänka mig att göra valpar med. Får se om vi stöter på henne igen... Hoppas det.

Kvällen ägnades åt paketöppning, gos och laxmiddag. Nu ska jag mysa framför brasan och njuta av min födelsedag, min italienska födelsedag! Det är ju inte varje år en får en sån! 

Paket till mig! 

Nam-nam

Uppgraderad till globetrotterhund!

Men sådärdå, då är jag uppgraderad till globetrotterhund, fyra nya länder besökta på bara två dagar. Här går det undan minsann.

Startade i Sverige på söndagen med att åka söderut. Morgonpromp på grannön och sen iväg med bilen. Det var ganska fullt med packning i bilen men jag fick iallafall halva baksätet för mig själv och möjlighet att sitta i knät på den som inte körde. Perfekt för då har jag obegränsad tillgång till gos!

Lunchpromenaden tog jag och matte vid Vättern, vi lyckades hitta ett fint naturreservat med en lagom lång stig. Västanå naturreservat och Röttlestigen var fina grejer det! Vi hittade en mysig å att gå längs, utsikt över Vättern, vattenfall och gamla kvarnar. Himla trevlig lunchpromp om du frågar mig.

Kvällsprompen blev i Danmark efter att vi passerat över bron mellan Malmö och Köpenhamn.

På väg in i Danmark över Öresundsbron! 

Sen åkte vi bil jääääääättelänge och jag var jääääääätteuttråkad, men ändå jääääääätteduktig enligt matte.
Till slut stannade vi söder om Hannover i Tyskland, alldeles intill autobahn. Bara en snabb nattkiss och sen på med alla extra pälsar vi hade och knoppa några timmar i bilen. Ganska kallt, men det var rätt trångt så vi alla höll värmen rätt bra. Vi intervallsov och startade motorn med jämna mellanrum för att värma upp vår sovkupé. Ute var det några minusgrader... Jag, som är minst, var den som hade mest plats och bredde ut mig i hela baksätet. De tvåbenta klagade lite på att de inte hade lika mycket plats.....

Här sov vi, bredvid autobahn...

Vi åt frulle i bilen och sen brände vi iväg ganska direkt för att hitta en bättre plats att prompa på i Tyskland. Det var svårt att hitta nåt bra, till slut fick vi ta nåt bara. Skönt att sträcka på benen iallafall.

Sen brummade vi på och lunchpromissen tog vi i Österrike, på en brant alpsida när vi passerade genom Fernpass. De tvåbenta kollade på utsikten i bergen, men jag var så uttråkad nu att jag försökta sova mig igenom resten av bilfärden.
På kvällen kom vi äntligen fram till Italien och min efterlängtade kvällspromp.
Puh, fyra länder på två dagar och jag tycker ändå att jag med rätta är uppgraderad till globetrotterhund nu.....

Kvällspromp i Italien,
där vi ska bo nu ett tag framöver. 

Här i Italien ska vi vara en månad nu. Snö och skidåkning står på schemat! Yippikayey!!

Ps. Är väldigt besviken att jag inte fick visa mitt pass en enda gång under resan....

Äntligen får jag tipsa om mina pärlor!

ÄNTLIGEN!! Som jag längtat efter att få tipsa Härliga Hunds läsare om de bästa sommaräventyren!
Och nu är det verklighet! I senaste numret, nr 7-2017, delar jag med mig av mina sommarpärlor!
Så spring till butiken och köp tidningen (om du inte redan prenumererar) om du också vill ha idéer inför semesterns äventyr!

Visst gör jag mig sensationellt bra på bild? :) 

Matte är inte lika snygg som jag, men okej iallafall får jag ändå säga.

Nr 7-2017 finns ute nu i butik! 

Puh, vi hann!

Tack vare att min husse kom och räddade mig och matte med taxiservice och ompyssling så hann vi gå klart Gästrikeleden innan midsommar! Lite tack vare mina stigfinnarskills skulle jag också vilja säga att det var....

Puh!

Nu ska vi bara hänga och ta det lugnt på midsommar! 

Min matte har blivit ambassadör

Jorå, så att... Min matte har gått och blivit ambassadör för Kvinnliga äventyrare. Det är stort tycker jag. Det är hon väl värd min matte. Så mycket äventyr som hon har släpat med mig på så hoppas jag sannerligen att andra blir inspirerade att ta sig ut i naturen de med!

Men jag tänker också att mycket är min förtjänst. Jag måste ju liksom ut och göra mina behov och då passar vi ofta på att ta längre promenader när vi ändå är ute. Dessa promenader blir vandringar och vips till nya upptäckter och helt plötsligt så har vi hamnat i ett äventyr. Så är det ofta när jag och min matte är ute. Det liksom bara blir ett äventyr!
Roligt tycker jag och jag tar därmed åt mig en del av äran för den här ambassadörsrollen hon har skaffat sig.
Dessutom gör jag mig bättre på bild än matte och utan mig som maskot hade hon aaaaldrig kommit så långt som hon gjort, vill jag hävda.....

Den supersöte maskoten till den kvinnliga äventyrs-ambassadören...!

PS. Det är dessutom jag som är stigfinnare och glädjespridare på äventyren, så det så!