På retreat

Matte hade den dåliga smaken av att inte ta med mig på helgens expeditionsbravader, fast det var sista cykelsträckan som hon skulle göra. Jag hade ju hoppats att jag och matte skulle defilera in i mål tillsammans iallafall. Det hade varit fint att åtminstone fått vara med på första och sista sträckan på cykeletapperna. Men den här mystiska tarminflammationen som jag dragits med gjorde att det bestämdes över mitt huvud att jag skulle stanna hemma med farmor och farfar. Alltså det är ju ingen fel i det, de är också roliga att vara med. Men det är ju inte som att vara på äventyr med matte direkt... Jag försökte verkligen med alla medel att få följa med. Jag till och med smög in i bilen och gömde mig i baksätet medan matte packade i ordning, men hon såg mig och bar ut mig igen. Typiskt.
Så man kan säga att jag har varit på retreat i helgen. Farmor och farfar är ju inte så snabba, men de är mysiga att vara med. Det har varit lugnt och skönt och jag har vilat massor. Farmor har kliat mig på ryggen med sina sköna naglar varje gång jag bett om det.

Bästa kökssoffan med egen ko-kudde

En och annan skogspromenad har jag strosat runt på och spanat efter några vilda djur att jaga så klart. Skällt lite på korna och längtansfullt kollat in fåren för att se om det möjligtvis går att valla in alla samtidigt. Suttit på trappen och undrat när det ska sluta regna. Såna där vanliga saker som man gör när man är på retreat på landet med farmor och farfar.

På spaning efter villebråd