Bil-haveri

Idag har jag genomlevt kanske världshistoriens tråkigaste lunch-promenad. Matte och jag skulle åka till den näst bästa skogen i Uppsala för en lång härlig lunchpromiss med en massa snö, lek och bus. Vi var lika taggade båda två. Men vi kom bara till industriomårdet här i närheten då bilen började ryka och sen dog den bara. När matte skulle ringa bärgningsfirman, dog hennes mobil också. Efter lite irrande och springande ut och in på olika bilfirmor hittade vi en saab-verkstad och en telefon till bärgaren. Sen var det bara att knata hemåt i kylan eftersom bärgaren redan hade fullt i hytten. Eller rättare sagt, jag småsprang hela vägen hem för det var så svinigt kallt om tassarna så jag ville inte ha dem i marken  mer än absolut nödvändigt. Nej, till imorgon får matte allt bättra sig. Någon fler sådan här genomtrist lunch-promiss vill jag inte ha. Det enda buset jag fick göra var att trycka på knappen vid övergångsstället. Men det är ju busenkelt, det behöver jag ju inte tänka alls för att klara av.